Larm och bevakning

Igår var jag på möte med Larm- och bevakningsgruppen. Det var intressant att notera hur olika världsbild jag och de säkerhetsansvariga har. Jag lever i en värld där människor för det mesta är trevliga, har humor och reser sig upp och lämnar sin plats till mig på bussen. Jag blir aldrig hotad i informationsdisken och uppstår det problem löser den jag möter och jag dem tillsammans. De andra på mötet lever i en värld full av misstänkta personer, de kan när som helst bli hotade och det sker massor av stölder hela tiden. Jag vill inte leva i en värld där alla andra människor har skumma syften.

Värdet av ett lånekort

I dag i informationsdisken kom en ung man fram och sa: "Hej, jag har krökat upp mitt lånekort i helgen så jag behöver ett nytt." Jag blev helt ställd och jag antar att jag snörpte på munnen och såg ogillande ut precis som min bibliotekarieryggmärg säger åt mig att göra. Fast egentligen borde jag ha skrattat högt och frågat hur mycket kortet inbringat på svarta marknaden för det har jag och mina kollegor funderat på sen dess.

Storchefen rör om i myrstacken

Chefen snäppet över min i hierarki (storchefen) har en underlig förmåga att kasta in brandbomber i vår avdelning då och då. Efter att ha hållt sig lugn (glömt bort oss) länge nu har vi fått reda på att en tredjedel av vårt kontorslandskap skall förvandlas till en bokhandel. Idén är i och för sig bra. Ett studiecentrum med café och bokhandel är perfekt. Kruxet är bara att det blir lite svårt att arbeta med annat än att sälja böcker i en bokhandel. Du kan själv göra experimentet att ta med din laptop och sätta dig i Akademibokhandeln och försöka katalogisera eller skriva en rapport. Det blir lite svårt att koncentrera sig. Vi vill ha väggar! Storchefen tycker det är en onödig kostnad. Han har inte frågat oss innan beslutet om vad vi tycker men han har frågat de andra gubbarna på de andra avdelningarna. De som har egna rum. Händer detta oss för att vi är kvinnor? Händer det oss för att vi är snälla, trevliga, kompetenta och tar vårt arbete på allvar? Händer det oss för att vi har en trevlig stämning i vår grupp och sällan gnäller?